Novell Av: Anna!!

Anita ser de hårda killarna kommer gående mot henne med bestämda steg. Hon ser hur deras leende är hotfullt.  Nu vet hon att dagens tortyr är på väg att börja.

 

Klockan ringer och Anita går upp. Hon sticker snabbt ut till köket. Hon tar fram en skål och en sked. Därefter går hon till kylskåpet och tar fram mjölken. Flingpaketet stod redan framme, mamma hade väl haft brottom iväg till jobbet. Hon slänger snabbt i sig flingorna och klagar över att hon aldrig ställer klockan tidigare så att hon slipper stressa. Hon halvspringer igenom hallen in till hennes rum och slänger på sig gårdagens kläder, de vanliga, tråkiga bruna kläderna hon väldigt ofta har på sig. Hon springer ut i hallen igen och tar väskan. Men hon stannar vid ytterdörren där hallspegeln hänger lite snett. Hon kollar på tjejen som hon ser i spegelbilden. Det hon ser är en väldigt söt tjej med långt, brunt hår som landar på bröstkorgen i jämna och fina lockar. Ögonen är så likt havsvatten som det går att ha. Ögonen är det finaste på henne, enligt henne själv förståss. Nu måste hon skynda sig iväg så hon inte kommer för sent. Medans hon går till skolan kommer hon på sig själv att tänka på hur bra självförtroende hon har trots allt som händer.

 

Anita är som vilken annan vanlig tjej som hellst men hon har en passion för att plugga. Hon har blivit mobbad istortsett hela sitt liv och pluggandet har gett henne ett sätt att koppla av och stänga ute allt annat. Men  nu när hon går gymnasiet så har pressen på henne stigit. Hennes föräldrar vill att hon ska ha toppbetyg i alla ämnen, om hon inte får det så får hon inte åka till en stor skola i USA. Skolan är det som får henne att klara pressen från föräldrarna.

 

När Anita tar ut böckerna ur skåpet så ser hon ögonvrån att gänget med de hårda killarna, de som bestämmer, kommer leendes emot henne med bestämda steg. Hon stänger fort skåpet och vänder om och går ifrån killarna. Hon orkar inte med att möta dem just nu, hennes morgon hade börjat så bra och hon ville inte att det skulle sluta redan nu. Det tar där emot inte lång tid innan de kommer ikapp henne. Nu är det bara att invänta dagens tortyr.

 

Hon kommer anfådd in i klassrummet. Ingen tittar längre upp från böckerna, detta börjar bli en vana nu. Läraren som idag är Anna- Greta pratar lågt till Anita. Anita fixar frisyren och går sedan till sin plats längst fram i klassrummet. Hela lektionen så tänker hon på det hon alltid tänker på. Vad som hade hänt och hur underbart allt hade blivit om allt bara slutade.

Klockan ringer ut och hon väcks från sina drömmar, hon tar sina böcker och reser sig och går till skåpet igen.

 

Anita står i matkön och flyger iväg in i sina drömmar igen. Hon äter inte heller så mycket, hon mest petar i maten. Hon väljer att istället för att sitta där och peta i maten gå ut med en bra bok.

Hon väljer en fin stor ek som ger en liten skuggig plats i den stekande solen. Hon valde att sitta på den fina sidan som är mot skogen istället för den mot skolan.

Eken är gammal och barken är skrovlig. Den är väldigt obekväm att luta sig emot och lite vass att ta i. Inne i barken är massor med namn inristade. Hon ser ett namn hon tycker om, det är Adams namn. Det är någon av fjortisarna som hade ristat in det förra ternimen. Adam är en snygg kille som är lika gammal som Anita. Han är en välbyggd kille som är stamkund på gymmet. Hans ansikte kommer alla tjejer ihåg, till och med de tjejerna som absolut hatar snobbiga killar som han kommer ihåg ansiktet. Det är något med det som man inte kan sätta fingret på liksom. Hans kastanjebruna ögon, som alltid är glada, lyser upp korridoren när han kommer gående. Och de vita kläderna han har förstärker bara känslan ännu mer. Även hans svarta, rufsiga hår syns på kilometers håll. Det perfekta håret som alla killar försöker härma.

 

Anita satt och tänkte på Adam då hon väcks av att någon hade satt sig bredvid henne utan att hon märkt det. Hon vänder sig försiktigt om för att se vem det var, det brukar aldrig vara någon annan än Anita som brukar sitta där.

Hon får sig en skock när hon vänder sig om, hon möts av ett leende som visar de snövita tänderna. Lite längre upp ser hon de söta skrattgroparna som får en att svälja hjärtat. Följer man de uppåt så kommer man till de vackra kastanjebruna ögonen som hon nyss tänkt på.

Hon var inte berädd på att Adam av alla elever på skolan skulle sitta under eken med henne, av alla elever så sitter han där men henne.

-          Hejsan, skrämde jag dig?

-          Hhhh..hej, nejdå jag dagdrömde lite bara.

-          Jaha, jag brukar sitta här när jag vill komma ifrån allt och bara låta tankarna flyta iväg.

-          Samma här faktiskt. Ursäkta men jag har lektion nu, jag måste gå.

-          Jaha okej, det var synd. Men vi ses väl, hej då.

-          Hej då.

Anita småsprang ifrån eken, hon var tvungen att hitta ett handfat fort. Hon kunde inte tänka klart den dagen.

 

Anita låste upp dörren, lägger nycklarna på bänken innanför dörren som hon alltid gör. Kollar igenom posten för att se om det finns något där som är hennes, men där fanns bara räkningar och reklam. Hon slänger posten på köksbänken och kollar nyfiket i kylskåpet efter något att smygäta på tills maten var klar. Mitt i hennes letande så blir hon störd av att någon ringer på dörren. Hon hoppar till, det brukar ju inte vara någon som kommer vid denna tiden. Hon stänger kylskåpet och går mot dörren. Hon öppnar dörren försiktigt och möts av att Adam står lutad mot dörrkarmen.

-          Hej, får jag komma in en stund?

-          Hej, ehh…Okej.

Anita stänger dörren efter honom och plötsligt så känner hon en  lustig känsla och att hjärtat käns stor som en fotboll. Hon får ont att andas och tar sig för bröstet.

-          Ta ett hjupt andetag, det brukar hjälpa.

Det var Adam som bröt tanken. Hon gjorde som han sa och det hjälpte faktiskt.

 

De satt i vardagsrummet och fikade. De pratade oavbrutet med varandra i någon timme. Anita hade aldrig haft så lätt att prata med en kille som hon hade att prata med Adam. Plötsligt så reser sig Adam och sätter sig bredvis Anita. Nu var hjätat i fotbollsstorlek igen. Han börjar röra vid hennes hand. Han följer den sakta och mycket varsamt uppåt. När han närmade sig hennes axel blev han lite skakig, så som man kan bli när man är för tunt klädd ute på vintern. Det smittar av sig väldigt fort på Anita. Han greppar försiktigt hennes ansikte i sina kupade händer. Drar henne försiktigt mot sig själv, och ger henne en kyss hon sällan kommer att glömma. Precis innan läpparna möttes kände hon en känsla som liknade den känslan man fick när man tog i ett elstängsel som inte riktigt hade all ström i sig. En känsla som hon rös av, rysningen gick från nacken ända ner till tårna. Hans läppar var mjuka som ett nyfött barns hud och inte minst lika lent. Det fanns iver i kyssen men ändå ett övervägande lugn. Denna kväll viste hon att hon sent skulle glömma. Hennes första riktiga kyss.

Efter kyssen fick Anita brottom, hon hade glömt att hennes föräldrar skulle komma hem när som helst, att ha en kille hemma när de kommer hem är inte bra. Hon snabbt hejdå till Adam och frågade om de skulle ses snart igen och han lovade att han skulle vänta utanför dörren i morgon bitti.

På morgonen så när hon gick ut så stod han där som lovat. Där gick de hand i hand till skolan. Idag skulle hennes liv förändras totalt. De gick till hennes skåp, gav henne en kyss och gick sedan för att hämta sina egna böcker. Ryktet om att de två var ett par gick fort som en löpäld genom skolan och redan efter första lektionen visste alla om det. Elever som Anita aldrig annars hade lagt märke till gick fram och hälsade på henne. Det hade aldrig hänt förut.

Det var redan tredje lektionen och de hårda killarnas gäng hade inte gjort nått mot henne, de hade bara gått förbi henne utan att ens säga något. Nu kunde hon äntligen andas ut och slippa mobbandet. Nu syntes hon, alla visste vem hon var, den där tjejen som är tillsammans med Adam. Den tjejen skulle hon föralltid vara, det visste hon.